gizmolinas

Vissa saker tar längre tid än andra... men här får ni nu äntligen fortsättningen på "min story" :-)

Året är alltså 1996 och alla artiklar ni ser här ovan är de som var i Gävles 2 lokaltidningar "Arbetarbladet" & "Gefle Dagblad" den 26 juli. De små var på 1:a sidorna och de lite större inne i tidningarna.

Orsaken till att jag valde att sluta på den vackraste Filmstaden i Sverige (jag tycker verkligen att den är det!) var följande: jag hade tjänstledigt från samma tjänst i Luleå och min dåvarande pojkvän hade precis flyttat hem till Luleå igen efter en längre tid i England dit jag pendlat en del. Jag kände att jag var trött på pendlandet och eftersom jag faktiskt hade ett lika trevligt jobb i Luleå som väntade på mig så blev det naturligt för mig att välja att gå tillbaka.

Som jag skrivit tidigare så var min högsta önskan att arbeta på marknadsavdelningen på SF Bio´s  huvudkontor i Stockholm men då jag tog mitt beslut om Luleå så fanns det ingen öppning där (det gjorde det nästan aldrig). Så - jag flyger upp till Luleå och har ett personalmöte där jag presenterar mina framtidsplaner i form av marknadsplan etc och allt känns riktigt bra.!

När jag sedan kommer tillbaka till Gävle för att arbeta min sista månad där så ringer personalchefen på SF Bio och berättar att det nu finns ett ledigt jobb för mig på huvudkontoret i Stockholm på marknadsavdelningen och undrar om jag vill ha det? Jag trodde inte mina öron! Nu hade jag ju precis varit hemma och mött min kära personalgrupp och smidit planer för framtiden också kommer ett helt oemotståndligt erbjudande...

Personalchefen var en fantastisk kvinna. Hon visste om min situation och det hon sa var: "nu ska du tänka egoistiskt och välja det som är bäst för dig, och inte det som är bäst för Filmstaden i Luleå". Men nu var det ju inte bara jobbet som spelade in utan även min privata situation och jag och min pojkvän hade fått en helt fantastisk lägenhet så jag bad om att få tänka på saken och under den tiden flyttade jag till Luleå.

Detta var hösten 1996, jag och min pojkvän flyttade in i den fina lägenheten och jag började mitt jobb på Filmstaden men jag kände att det inte var rätt. Luleå kändes "litet" och jag märkte att min tid i Gävle gjort att jag växt i min roll som biochef så när jag nu var tillbaka på "gammal mark" så kände jag att det var för liten utmaning för mig, jag ville så  mycket mer.

Så - jag ringde upp personalchefen igen och  berättade om situationen och en tid senare flyttade jag ner till Stockholm! :-)

Flytten kändes fantastiskt bra och SF är ett företag som verkligen tillrättalägger för oss som önskar att röra på oss så jag fick ett rum i ett "kollektiv" på Söder där jag bodde tillsammans med 4-5 kollegor från företaget. Jag minns att min familj och alla mina vänner inte trodde att jag skulle klara många dagar eller veckor i ett litet rum i ett kollektiv men jag var så GLAD över att bo i Stockholm att jag njöt varje sekund trots att vi bara hade ett litet badrum med dusch där vi alla skulle in på morgonen ;-)

När jag valde att ändra mitt beslut så krävde de en hel del tanke. För beslutet involverade inte bara mig, utan 18 anställda, en pojkvän, min familj som var jätte glada över att jag äntligen flyttat hem igen och allt praktiskt som en flytt innebär. Men jag har alltid följt mitt hjärta i alla val jag tagit och för mig har det varit enormt viktigt att hela tiden befinna mig i roller som utvecklar mig.

Min roll som biochef i Luleå gav mig inte längre den utmaning jag behövde för att må bra och trivas i rollen men min nya roll som "PR-ansvarig för utländska filmer" skulle komma att göra det. Jag skulle få fokusera på den del av mitt jobb som biochef som jag brann allra mest för, nämligen marknadsföringen. Och jag kände också att huvudkontoret i Stockholm gav mig större utvecklingsmöjligheter eftersom jag inte kunde bli något mer/högre än biochef i Luleå, på HK kunde jag på sikt få möjlighet till nya spännande uppgifter och det lockade mig.

Att jobba som Pressansvarig för de utländska filmer som Svensk Filmindustri lanserade var självklart ett hur kul jobb som helst! Min arbetsuppgifter bestod bl.a. av följande: att titta på filmer och avgöra om de skulle gå upp på dvd, TV eller bio, att vara delaktig i planeringen & arrangerandet av galapremiärer, att ha daglig kontakt med samtliga film journalister (Hans Wiklund, Ronnie Svensson m.fl. m.fl.) och boka in dem på diverse intervjuer med skådespelare både i utlandet och vid Sverigebesök,  att arrangera pressvisningar, att ta fram bildmaterial/filmklipp etc till pressen och en massa annat ! Som tex att ta hand om de utländska skådespelare som besökte "Göteborgs Filmfestival".

Vi hade ett par mindre biografer i källaren på kontoret (brevid de filmstudios där filmer spelades in) och där satt jag och mina kollegor och tittade på film på dagid 2-4 gånger i veckan. Några av de utländska stjärnor som jag fick äran att "ta hand om" samt arrangera pressvisning för var: Emma Thompson & Rowan Atkinson och jag var även delaktig i besöket av Mel Gibson.

Detta låter så klart som DET drömjobbet och det var också det som var orsaken till att det så ytterst ställan blev någon ledig tjänst på den just den här avdelningen. Jag menar vem vill inte träffa kändisar, gå på glammiga galapremiärer och se på film på betald arbetstid?

Jag vet faktiskt en som inte tyckte att det var så viktigt, nämligen Anna-Stina! ;-) Jag kände att jobbet var FANTSTISKT och jag - om någon - älskar glittriga galapremiärer MEN!  jag kände att mitt jobb inte gav mig någon som helst utmaning. Alla mina arbetsuppgifter kunde jag snabbt göra på rutin och arbetet blev väldigt "enkelt" jämfört med att vara biochef med stort ansvar för budget, personal etc. Självklart var det som en skön "paus" att få ha ett jobb som vara var "nöje" och inte så mycket ansvar, men jag trivs inte med att ha det så i längden. Jag måste utvecklas, lära mig nya saker och ha något att "bita i" för att inspireras !

Så en dag kommer Marknadsdirektören från SF Bio (SF Bio har en egen marknadsavdelning som fokuserar på själva biografdriften (dvs Filmstäderna runt om i landet) och Svensk Filmindustris marknadsavdelning fokuserar på själva produkten, dvs filmerna (det var på den här avdelningen jag jobbade som PR-ansvarig) fram till mig och ber om ett möte. Han presenterar ett nytt CRM-prosjekt som ska startas och undrar om jag är intresserad?

Och här väljer jag nu att göra en "cliffhanger" som det heter i filmens fantastiska värld och skriver... "to be continued"! ;-)